De senaste månaden, om inte mer, så har mina Hjärnceller inte alls fungerat. Dagarna går och det känns som om jag gör absolut ingenting! Jag har varit hemma hela veckan från jobbet eftersom jag är förkyld och det enda jag gjort om dagarna är att sova o slötitta på tv eller på datorn. Jag har blivit tvungen att släpa mig ut med hundarna eftersom min kille börjar jobba kl 17 om dagarna. Att gå ut o gå med hundarna har vart det enda jag har gjort denna vecka, juste jag städa min garderob igår!
Mina dagar bara flyter bort... Helt plötsligt är kl 22 på natten. O det är dags att lägga sig. Jag kommer knappt ihåg att diska eller dammsuga och beställa tid i tvättstugan har jag inte gjort på evigheter.
Jag har inte ens ett ord för hur jag känner mig. Disträ är för milt ord. Känns nästan som om jag är drogad med nåt lugnande medel. Och det har känts ännu värre nu när jag bara varit hemma. Den här känslan är jätte läskig men ändå skön på nåt sätt eftersom jag inte bryr mig särskilt mkt om nåt. Jag får bara lite ångest varje natt när jag ska lägga mig o ser diskberget som jag glömmer varje dag.
Men men... Mañana mañana...
Mina dagar bara flyter bort... Helt plötsligt är kl 22 på natten. O det är dags att lägga sig. Jag kommer knappt ihåg att diska eller dammsuga och beställa tid i tvättstugan har jag inte gjort på evigheter.
Jag har inte ens ett ord för hur jag känner mig. Disträ är för milt ord. Känns nästan som om jag är drogad med nåt lugnande medel. Och det har känts ännu värre nu när jag bara varit hemma. Den här känslan är jätte läskig men ändå skön på nåt sätt eftersom jag inte bryr mig särskilt mkt om nåt. Jag får bara lite ångest varje natt när jag ska lägga mig o ser diskberget som jag glömmer varje dag.
Men men... Mañana mañana...